new era

http://inteenlugnstundilund.blogspot.com

fo' real

Sjukt konstig dag.

Hela natten drömde jag om bostäder, fast på riktigt freaky sätt. Att jag fick ett andrahandskontrakt i form av en pundarkvart någonstans på de mörkare delarna av STHLMs tunnelbanelinjer. Där trivdes jag ändå, för det hade ju ett tak liksom.

Vaknar, riktigt urfasad. Lite, lite vinbakfull. Sätter mig på balkongen med en kopp kaffe och tänder en cigg. Nu gör jag stora erkännanden här, så go nice on me. Jag tar några bloss och ett par klunkar, helt plötsligt känner jag "fyfan vad äcklig jag är". Förstår ni? Jag drabbades av avsky för mig själv. Cigaretten fick bli mos i askkoppen och kaffet landade i diskhon. Jag förstår ingenting - cigaretter och kaffe är ju två av mina absolut största nöjen i livet. Det har gått närmare tolv timmar sen detta inträffade och jag har under den tiden tvingat i mig en ynka cigarett. Få nu inga förhoppningar om att jag kommer sluta röka för några sådana har inte jag.

Senare under dagen styrdes ett temporärt Lundboende upp. Jag kommer under min första månad att landa i Södra Sandby, 6 km utanför Lund. Får ett sovrum för 3500 i månaden, mina kära föräldrar bidrar under denna månad med ett Skånetrafikenkort så jag klarar resor och ekonomi.

Fuck, nu är det på riktigt alltså. Jag sticker fan om mindre än en vecka. Det är helt sjukt. Vad som började som en kul tanke i våras när jag var väldigt äventyrslysten har utvecklats till att jag faktiskt vid denna tid om en vecka befinner mig 60 mil härifrån. Ångesten är på topp, men missförstå mig inte - givetvis är jag taggad också.

All information om min kurs, Pressvetenskap, är nu tillgänglig och det verkar jävligt intressant faktiskt. Jag vet dock inte ett skit om nollningen och min ekonomi är obefintlig. Jag anser mig således ha rätt att vara smått otaggad. Men det är bara att bita ihop och dra dit, jag har svårt att tänka mig att jag kommer ångra det. Om jag ångrar mig har jag ett jobb reserverat åt mig här hemma, mina tendenser att knulla finanskrisen kvarstår så att säga.

Nåja, mycket chit-chat och lite mindre substans. Jag är förvirrad. Inom kort hörs vi på en ny blogg.

Frid.

nostalgi

"Denna tiden som jag fått hela min swag ifrån
Bara jag som lyssnade på hiphop, var ett fan ändå
Var inte äldre än tio, började klä mig så
Cube skrek "Fuck the police!", började svära då"

Som om vi hade haft samma hiphopuppväxt (Organismen feat. Adam Tensta - Dagdröm).

Göteborg - och det satans ordvitsandet

Jag och Jacke överlevde helgen. Det svåra var inte attraktionerna på Liseberg eller drängfylla på Avenyn, det svåra var allt ordvitsande. Ta det inte fel - ni som känner mig vet att jag är ohälsosamt förtjust i ordvitsar. Men ibland blir det bara för mycket.

Vi gick in på Liseberg och såg att deras senaste attraktion med asiatiskt utseende hette Hang Hai, bara för att man hänger högt i den. Den hade inte en ingång, utan en ingong. På papperskorgarna stod det "Ett rent nöje".

På söndagen var jag smått trött på livet, bakfull och irriterad så att säga. Jag knatar in på ett kebabställe och allt jag vill är att få min mat. Jag frågar trött "Hej, tar ni kort?". Tillbaka får jag ett jävligt käckt och göteborskt "Javisst! Har du en kamera eller?". Förstår ni att min livsgnista dog lite då?

För övrigt - Göteborg styr.



Från ena saken till den andra. Det finns svin som utnyttjar denna bostadsbrist i Lund, internationella bedragare som låtsas att de hyr ut bostäder och kräver en deposition på flera tusen kronor. En sådan hade svarat på min annons på BoPoolen, hans knaggliga engelska fick mig dock att inte engagera mig särskilt mycket. Jag skickade något kort svar där jag frågade vad hyran låg på bara.

Några dagar senare ser jag en annons på BoPoolen som varnar för denna människa och hänger ut honom med namn och mail, jag inser att det var smart av mig att inte beblanda mig med honom. Gissa vad som landade i min inkorg idag? Jo, ett jävligt ambitiöst mail (på samma knaggliga engelska) där han berättar jättemycket om lägenheten, var den ligger och allting. Han säger också att han vill ha namn och adress av mig, samt en scan av min legitimation mailad till sig. Slutligen bifogar han också fem bilder på någon lägenhet. Jävlar vad seriös kille.

Mitt svar:

"Congratulations! BoPoolen put up a special advert just for you, letting everyone know you're a fraudster. Now would you mind fucking off?"

om du ser mig vid Avenyn (bara gå förbi)

Igår kväll kom Jakob hem till mig. Vi har tidigare under veckan snackat lite löst om att det vore kul att åka till Göteborg och hälsa på Världens Bästa Jossan.

Så jag frågade Jacke, "ska vi åka till Göteborg imorgon?", han fick något barnsligt exalterat i ögonen och utbrast "va, imorn, bara sådär? Ja kom igen, vi kör!".

Sagt och gjort, vi gick in på samåkning.se och smsade första bästa snubbe som ringde upp efter två minuter.

Klockan 18 ikväll blir vi hämtade vid Globen och åker sedan bil ner till Göteborg för en hundring var.

På schemat står att testa Göteborgs uteliv, kolla på giftiga västkustdamers ändor, styra upp Liseberg, planka på vagnen, mysa på Avenyn och mycket mer. Hela den här helgen luktar vinst.

bostadsbrist (det är inte ens en storstad, shit)

Frågeställning: Exakt hur trött kan man bli på bostadsbristen i Lund?


Svar: Man kan bli så trött att man en dag faktiskt får ett smärre psykbryt vid ännu en nekad lägenhet. Sedan kanske man lugnar ner sig, går ut och tar några öl med vännerna och försöker tänka på annat. Vaknar nästa morgon, lite bakfull, och ringer Bo Holmström på TV4. För att sedan bli intervjuad angående bostadsbristen i Lund.

Exakt så trött kan man bli.

regnland

Regn i blickfånget, balkongsoffa under ryggen, rullad tobak mellan läpparna, kaffe på bordet, bokstäver under fingrarna. Egentligen en ganska bra kombo med tanke på att jag är nermyst, dubbelstimulerad och gör något jag tycker om. Ändå denna rastlöshet.

Och angående min viktiga fika igår så vet jag inte - tumhållning gäller fortfarande. Utan att säga för mycket så är följande vad jag vet: jag vill att det ska bli som jag vill att det ska bli. Otroligt mycket. Jag var hemma, helt enkelt. Jag tror dock inte att det kommer bli på det viset, om jag får ett negativt besked är det bara att torka tårarna och ta nya tag. Ett eventuellt, förhoppningsvis, älskvärt positivt besked kommer att tacklas med en stor kanna öl på CP och ett glädjerus som heter duga. Fortfarande - så blir det nog inte.

Efter sju timmar i en bil hamnade jag i alla fall i Lund igår, och det verkade ready. Staden verkar mysig, skolan verkar mysig trots att den knappt fanns på kartan. Skånska var lika mysigt som förväntat.

Att åka bil i fjorton timmar på en dag var dock inte jättemysigt. Rutinen: somna - vakna upp och ha ont i exakt varenda jävla kroppsdel - fundera på om jag brinner - inse att jag bara är stel och har träsmak precis överallt - somna om för att slippa plågorna. Repeat varje timme.

Nåväl. Nu väntar vi och håller tummarna. Så ska man väl göra något vettigt av denna dag också.

my cup of tea, eller?

Idag:

• Sammanlagt 14 timmars bilresa
• Den viktigaste koppen te, nej, den viktigaste fikan överhuvudtaget, i mitt liv hittills

Nu håller vi tummarna så vi får handsvett, okej?

aina

Inom kort kan det hända att ny blogg startas, i samband med att mitt nya liv startas. Till dess får ni stå ut med att jag berättar om rappare ni skiter i.

Kort efter Malmöpolisens otaktiska uttalanden om ”apejävlar” bestämde sig rapparen Stor att släppa en låt betitlad Aina, uppbackad av Mohammed Ali (och producerad av Salazar Brothers). Den återfinns på senaste street albumet Nya Skolans Ledare och självklart är ljudupptagningen från den aktuella polisbussen med i låtens intro. Vanligtvis är ”snuthatarlåtar” riktigt trista och ofta ganska patetiska. Här har dock Stor skrivit en fantastisk vers. Det är en arton rader lång pseudosympatisk berättelse om den fiktiva (?) polisen Håkan vars privatliv inte är så bra. Otroligt välskrivet, nyskapande och fyndigt.



”Konstapeln vaknar upp på morgon, han har just fått ordet
att sonen skolkar ifrån skolan och han kuggar proven
och dotterns pojkvän Mohammed sitter vid frukostbordet
han är inte glad nu, mannen, bättre sagt så pumpar blodet
… du vet att problemet med frugan är
att varje gång han nämner sex så får hon fett med huvudvärk
Stackars Håkan, det känns som hela världen skrattar åt han
snart ska han gå ut på stan, få ut sitt hat och straffa några
Vem ska han ge sig på? Jag tror jag vet ändå
jag tror jag anar vem, jag har sett det förut och jag vet hur det går
han rör sig mot bilen, laddar upp
och sirenerna på när han kör i trafiken
brickan på bröstet och pickan i hölstret
för makten han har den tar över hans psyke
Oh, nu kommer bängen, svartskallegängen får se upp sen
springer omkring i terrängen och slänger batonger omkring sig i luften
Jag är ingen Tony Olsson men jag har en åsikt
precis som Gnaget är jag van vid att jämt hata blåvitt!”

ey shuno

Jag försöker att inte ge musiktips så jätteofta, med tanke på att ni inte bryr er. När jag finner något som sticker ut ur mängden, som jag tycker att folk kan få ut något av att höra, tvekar jag dock inte.

Ni minns Stuffe från Fattaru? Här är hans nya dänga Ey shuno:




Fruktansvärt fett enligt mig. Han har ju tydligt hoppat på den senaste "tjena-nu-rappar-vi-fan-på-housebeats-fatta-vad-galet"-trenden, men det liknar ju ändå inget som har släppts på sista tiden. Det går inte att jämföra med varken Lorentz & M.Sakarias eller Adam Tensta. Det närmsta jag kommer i jämförelseväg är Paragons album Glöd.

Ibland när jag hör låtar kan soundet ge mig en liten film i huvudet. Bortse från texten (trots att den är grym) och fundera på instrumentalen när refrängen går igång. Jag ser någon som springer i en futuristisk, nersläckt Stockholmsnatt. Och det regnar laser.

Fattar ni?

I fell asleep amid the flowers

Häromnatten hade jag en så underbar dröm.

Jag knallade runt i Lund och var mitt livs i största allmänhet, plötsligt står jag framför AFB-huset (bostadsförmedlingen för studenter i Lund) så jag tänker att "vafan, jag går in, jag behöver ju faktiskt en bostad".

Där inne möts jag av en kvinna som vet vem jag är genom en telefonkonversation vi har haft tidigare. Inte nog med att hon är bland det vackraste jag har sett någonsin - hon ger mig en bostad.

Förstår ni hur långt det börjar gå när den här skiten förföljer mig i sömnen? Men jag ger mig inte. Bostäderna i Lund har bara sett mig förspela hittills - nu drar jag igång det tunga artilleriet.

Jag förklarar jakten påbörjad.

shazaam - jag är sjuk

Shazaam bestämmer sig för att återigen visa vad han går för, denna gång med en vers + tillhörande streetvideo (vindkraftverket är viktigt!)



"Den sitter inte som en schmeck, sitter inte som en schmeck
Jag är kittad med min keps och den är tiltad lide schnett
Våga förvåna, reser runt som en vagabond
En ung Peter Harryson, Så ska det låta!"

angående att vara i fas

Ni vet vissa perioder när man bara tappar sin fas? Man kommer in i en rejäl formsvacka av till synes outgrundliga anledningar.

Den sortens fas befinner jag mig i nu. Jag menar, jag borde vara rejält nöjd - det är sommar och jag är ledig. Ändå är allt så jävla drygt. När man inte har något bättre för sig sitter man halva nätterna vid datorn och i princip bara klickar, det är så fruktansvärt ickeproduktivt. Så tänker man att "Imorgon är det en ny dag, då tar vi nya tag, hej och hå, nu jävlar ska livet styras upp!"

Man vaknar typ halv två, ovetandes om tiden, och är i fas - tills man inte är ovetandes om tiden längre. Seriöst, jag halvdog imorse när jag insåg vilket jävla svin jag är som har slösat ännu en dag. Min taktik för att lösa det hela var att försöka fräscha till mig lite extra. Jag duschade, använde en sån där bögig hårinpackning, borstade tänderna, sköljde med Listerine, rakade bort det äckliga tredagarsstubbet på hakan. Gissa vad jag gjorde sen? Jag tog på mig ett sunkigt linne och satte mig och spelade tv-spel. Kul liv.

Samtidigt vet man ju att dessa perioder av extrem icke-fas kommer med jämna mellanrum och alltid följs upp av något riktigt bra. Bara tanken på att den här livströttheten kommer att gå över om säkert bara några dagar gör att jag nästan blir lite småtaggad.

Livet har alltid något att erbjuda, det är bara att vara lite tålmodig.

randomness/södertäljish

Igår blev jag fruktansvärt mindfucked, det kändes som att världen var alldeles för liten på många sätt och vis, som så ofta annars i denna stad. Låt mig ta det från början.

För några veckor sedan stapplade jag och Nikola hem från en väldigt blöt lönehelgskväll på 550. Vi gick och diskuterade livet och dess svårigheter, när vi gick förbi Dalparken tog jag kommandot och bestämde att vi skulle gunga. Klockan var vid denna tidpunkt ungefär halv fyra på morgonen och det började redan ljusna ute. Så vi la oss helt enkelt och slappnade av i den största gungan de har i lekparken.

Två kvinnor passerar, jag får ett fylleinfall och gormar "bruuudaaar!" efter dem. De vänder tvärt på klacken och slår sig ner i gungan med oss. Har ni sett How I met your mother? Ibland får vissa karaktärer där mentala samförstånd, de bara tittar på varandra och läser varandras tankar. Jag och Nikola fick ett sådant och började genast att byta telefonnummer med varsin kvinna, han la fokus på brunetten och jag på blondinen. Det hela är överstökat på cirka två minuter, damerna lämnar stället och vi tänker mest "Seger".

Inom mycket kort bestämmer vi oss för att också tacka för kaffet och gå hem. Vi skils åt ungefär tjugo meter från gungan. När jag börjar vandra ser jag att damerna går ungefär hundra meter framför mig och jag funderar på om jag ska springa ikapp och se om vi ska åt samma håll. Precis då stöter de ihop med en kille som de tar med sig in i en närliggande port. Jag blir inte ledsen över detta utan går bara hem och tänker inte mer på det.

Igår kväll träffades jag och Abbe utanför den aktuella porten. Han säger "Just det, har jag berättat om de schyssta brudarna jag träffade här? De bjöd in mig i lägenheten för jag hade cigg och de hade tändare så vi satt där och rökte en stund". Ni förstår säkert resten själva.

Jag stirrar på Abbe och frågar "Vafan hette dem?" och minnesbilderna kommer upp när han berättar deras namn. Min första tanke är alltså att vi har träffat på samma brudar vilket ju inte känns så jätterandom. Efter en kvarts samtalande inser vi att vi har träffat dem samma kväll, eftersom jag och Abbe tidigare den kvällen hade varit på popcornfest på O'learys tillsammans, innan jag drog till 550. Ytterligare fem minuters samtalande får oss att inse att vi har träffat kvinnorna med tre minuters mellanrum, att Abbe faktiskt var killen jag såg med dem hundra meter framför mig.

Det är så jävla sinnessjukt, det är så fruktansvärt jävla sinnessjukt att jag nästan blir mörkrädd. Detta hade aldrig uppdagats om inte a) det hade funnits en bild på mig, Nikola och kvinnorna på en av deras bilddagböcker som Abbe hade sett (en bild som varken jag eller Niko minns att den togs) och b) jag och Abbe inte hade träffats utanför den nämnda porten igår. Det var även flera andra faktorer som spelade in, till exempel hade inte Abbe träffat dem om inte han hade hamnat i en dispyt tidigare under kvällen. Jag och Nikola hade inte träffat dem om vi inte hade följt två vänner till Centralen innan vi gick hem.

Hela den här grejen tog ett par timmar att smälta för både mig och Abbe igår, säkerligen för Nikola också (jag telefonerade honom direkt när Sanningen hade uppdagats). Det är riktigt coolt tycker jag, och jävligt Södertäljskt.

människor med "häftiga" yrken och deras stolthet

Min granne fastnade i hissen i vårt hus idag. Den stannade alltså mitt i en färd och ljuset slocknade helt, hon var ensam därinne med sin hund. Hon ringde min mor som fick ringa värden som i sin tur fick ringa hissjouren.

Efter en stund börjar folk i porten fatta vad det rör sig om och en viss kalabalik börjar råda. Mitt i allt kommer min styvfar hem och inser vad som pågår. Eftersom han vet hur man öppnar dörrspärren släppte han helt sonika ut den fångade grannen och hunden.

Ett par minuter senare kommer en utsänd från hissjouren, en gubbe som blir fruktansvärt arg på min styvfar för att han har "fått ett brådskande larm och nu är det ingen som sitter fast i hissen!".

Min styvfar tittade förvånat på honom och frågade artigt "ska jag låsa in tjejen och hunden igen?".

lundlängtan

Jag blev alltså antagen till Pressvetenskap vid Lunds Universitet, troligtvis tack vare mitt högskoleprov. Av tre år på gymnasiet är det alltså en lördag på Colin LeClair som har styrt upp min framtid (sen får man givetvis ha i åtanke att jag under provtimmarna antagligen har använt mig av en del kunskaper från Ragnhild). Det känns i alla fall bra att jag sket i att plugga ordentligt sista terminen och sparade energin till skojigheter.

Nu är det bara denna förbannade bostadsbrist som driver mig till vansinne, det ser riktigt mörkt ut vissa stunder. Imorgon ska jag ringa AF Bostäder och även CSN och försöka styra upp min höst lite. Skiter det sig löser jag det på något sätt - jag åker till Lund med eller utan bostad. Vandrarhem en vecka + nyblivna kompisars soffor kan fungera som temporär lösning i värsta fall.

Hursomhelst tror jag Lund har potential att bli soft, särskilt om jag får ett korridorrum. Drömläge vore rum i en mindre korridor, säg 10 pers, med egen dusch.

Jag är riktigt snortaggad på att se hur denna höst utvecklar sig, det känns helt rätt att flytta ensam. På så sätt tvingas jag ta kontakt med folk och det är ju trots allt därför jag flyttar - nya människor och nya miljöer. Annars hade jag pluggat i STHLM som alla andra trattar.

Det mesta är uppstyrt i alla fall. Jag har påslakan, badlakan och handdukar. En sprillans ny morgonrock. Till Lund tar jag med mig min laptop, min säng, en byrå, Hultsfredsstolen, kanske en TV + Wii.

Så, nu håller vi tummarna tills de nästan knäcks rakt av för att jag ska få ett rum. Okej?

musiktips

"Snutsvin
Varenda gång jag är med Carlos
Så kommer bängen för att ta oss
Och de vill misshandla mig...

Snutsvin
Men nästa gång de tror de har oss
Då ska de fan få se på kaos
Då ska de fan få igen..."

Så ser refrängen ut på Roffe Ruffs singel Snutsvin från nya släppet Ormar i gräset. Om ni har hört Lupe Fiasco's låt Daydreamin' så är instrumentalen densamma och vilar på en gammal The Wallace Collection-sampling.

Den maskerade reggaekillen Roffe Ruff har som nämnts släppt ett album för gratis nedladdning, som han själv säger är det dock ingen "glädjebringande reggae" utan bara "depressiv intetsägande hiphop". Ni kan tanka ner det här.

Vi finner gäster såsom Rico Won, Daltone och framträdande albumaktuella Organismen.
Det är mestadels långsam hiphop med en hel del sånginslag, Roffe Ruff tar ut svängarna och gör till och med en cover på min favoritlåt med Veronica Maggio, Stopp.

Låter helt okej tycker jag, känn er fria att spana in detta. Jag slänger in videon till Snutsvin som ett smakprov.

(återigen har jag gjort en insats för världen)

en helt fantastisk vecka

Enorma mängder öl och cider. Underbara spelningar. Kedjerökning under bajamajasittningar. Fuktiga sovsäckar. Cigarettbrännmärken på huden. Kärlek i luften. Konserver till frukost. Magisk stämning under Timbuks spelning. Wokad älg till fyllekäk. Kissa i bäcken. Vakna med en ”välkommen-tillbaka-till-livet-öl” bredvid huvudet. Järnaffärens största presenning. Skedtåg för att klara nattkylan. Rapbattle. Förbrukade brassestolar. Duschbussen och duschverket. Trattar. Han som aldrig slutade skrika. Årets bakfylla i kombination med förkylning och feber. Skjuta upp problemen till morgondagen. En timmes bankomatkö. Specialdesignade cigarettpaket. Träsket. Dodgeballturnering. Promenad till centrum. Onykter kleptomani. Massa mys. Camp Fikri.

Hultsfred 2009.

HULTSFRED!

Nu sitter jag och taggar inför Hultsfred! Biljetten är betald och utskriven, bilen är bokad och det mesta inhandlat.

Mat och dryckeslista (hittills):

2 plattor heineken
Två burkar klippt spaghetti
En burk skinka
En burk köttsoppa
En burk viltgryta
Två burkar potatis
En burk korv
En burk ravioli
Tre burkar majs
En burk grapefrukt

Allt detta är alltså konserver. Jag har också varit på Apoteket och köpt Bisolvon för hostan, Voltaren (salva) för handledsinflammationen och Resorb, för "dålig vätskebalans".

Jag är taggad.

anti-förkylning

Jag vill ju verkligen vara frisk till Hultsfred så efter diverse tips beredde jag denna afton en häxbrygd.

Jag kokade upp vatten med en halv Heineken i, pressade i tre vitlöksklyftor, klämde ur en citron i kastrullen och tog två rediga skedar honung och la i. Jag toppade allt med ingefära och echinagard. Kan vara bland det läskigaste jag druckit.

Vi får se hur jag mår imorgon.