new era

http://inteenlugnstundilund.blogspot.com

fo' real

Sjukt konstig dag.

Hela natten drömde jag om bostäder, fast på riktigt freaky sätt. Att jag fick ett andrahandskontrakt i form av en pundarkvart någonstans på de mörkare delarna av STHLMs tunnelbanelinjer. Där trivdes jag ändå, för det hade ju ett tak liksom.

Vaknar, riktigt urfasad. Lite, lite vinbakfull. Sätter mig på balkongen med en kopp kaffe och tänder en cigg. Nu gör jag stora erkännanden här, så go nice on me. Jag tar några bloss och ett par klunkar, helt plötsligt känner jag "fyfan vad äcklig jag är". Förstår ni? Jag drabbades av avsky för mig själv. Cigaretten fick bli mos i askkoppen och kaffet landade i diskhon. Jag förstår ingenting - cigaretter och kaffe är ju två av mina absolut största nöjen i livet. Det har gått närmare tolv timmar sen detta inträffade och jag har under den tiden tvingat i mig en ynka cigarett. Få nu inga förhoppningar om att jag kommer sluta röka för några sådana har inte jag.

Senare under dagen styrdes ett temporärt Lundboende upp. Jag kommer under min första månad att landa i Södra Sandby, 6 km utanför Lund. Får ett sovrum för 3500 i månaden, mina kära föräldrar bidrar under denna månad med ett Skånetrafikenkort så jag klarar resor och ekonomi.

Fuck, nu är det på riktigt alltså. Jag sticker fan om mindre än en vecka. Det är helt sjukt. Vad som började som en kul tanke i våras när jag var väldigt äventyrslysten har utvecklats till att jag faktiskt vid denna tid om en vecka befinner mig 60 mil härifrån. Ångesten är på topp, men missförstå mig inte - givetvis är jag taggad också.

All information om min kurs, Pressvetenskap, är nu tillgänglig och det verkar jävligt intressant faktiskt. Jag vet dock inte ett skit om nollningen och min ekonomi är obefintlig. Jag anser mig således ha rätt att vara smått otaggad. Men det är bara att bita ihop och dra dit, jag har svårt att tänka mig att jag kommer ångra det. Om jag ångrar mig har jag ett jobb reserverat åt mig här hemma, mina tendenser att knulla finanskrisen kvarstår så att säga.

Nåja, mycket chit-chat och lite mindre substans. Jag är förvirrad. Inom kort hörs vi på en ny blogg.

Frid.

nostalgi

"Denna tiden som jag fått hela min swag ifrån
Bara jag som lyssnade på hiphop, var ett fan ändå
Var inte äldre än tio, började klä mig så
Cube skrek "Fuck the police!", började svära då"

Som om vi hade haft samma hiphopuppväxt (Organismen feat. Adam Tensta - Dagdröm).

Göteborg - och det satans ordvitsandet

Jag och Jacke överlevde helgen. Det svåra var inte attraktionerna på Liseberg eller drängfylla på Avenyn, det svåra var allt ordvitsande. Ta det inte fel - ni som känner mig vet att jag är ohälsosamt förtjust i ordvitsar. Men ibland blir det bara för mycket.

Vi gick in på Liseberg och såg att deras senaste attraktion med asiatiskt utseende hette Hang Hai, bara för att man hänger högt i den. Den hade inte en ingång, utan en ingong. På papperskorgarna stod det "Ett rent nöje".

På söndagen var jag smått trött på livet, bakfull och irriterad så att säga. Jag knatar in på ett kebabställe och allt jag vill är att få min mat. Jag frågar trött "Hej, tar ni kort?". Tillbaka får jag ett jävligt käckt och göteborskt "Javisst! Har du en kamera eller?". Förstår ni att min livsgnista dog lite då?

För övrigt - Göteborg styr.



Från ena saken till den andra. Det finns svin som utnyttjar denna bostadsbrist i Lund, internationella bedragare som låtsas att de hyr ut bostäder och kräver en deposition på flera tusen kronor. En sådan hade svarat på min annons på BoPoolen, hans knaggliga engelska fick mig dock att inte engagera mig särskilt mycket. Jag skickade något kort svar där jag frågade vad hyran låg på bara.

Några dagar senare ser jag en annons på BoPoolen som varnar för denna människa och hänger ut honom med namn och mail, jag inser att det var smart av mig att inte beblanda mig med honom. Gissa vad som landade i min inkorg idag? Jo, ett jävligt ambitiöst mail (på samma knaggliga engelska) där han berättar jättemycket om lägenheten, var den ligger och allting. Han säger också att han vill ha namn och adress av mig, samt en scan av min legitimation mailad till sig. Slutligen bifogar han också fem bilder på någon lägenhet. Jävlar vad seriös kille.

Mitt svar:

"Congratulations! BoPoolen put up a special advert just for you, letting everyone know you're a fraudster. Now would you mind fucking off?"

om du ser mig vid Avenyn (bara gå förbi)

Igår kväll kom Jakob hem till mig. Vi har tidigare under veckan snackat lite löst om att det vore kul att åka till Göteborg och hälsa på Världens Bästa Jossan.

Så jag frågade Jacke, "ska vi åka till Göteborg imorgon?", han fick något barnsligt exalterat i ögonen och utbrast "va, imorn, bara sådär? Ja kom igen, vi kör!".

Sagt och gjort, vi gick in på samåkning.se och smsade första bästa snubbe som ringde upp efter två minuter.

Klockan 18 ikväll blir vi hämtade vid Globen och åker sedan bil ner till Göteborg för en hundring var.

På schemat står att testa Göteborgs uteliv, kolla på giftiga västkustdamers ändor, styra upp Liseberg, planka på vagnen, mysa på Avenyn och mycket mer. Hela den här helgen luktar vinst.

bostadsbrist (det är inte ens en storstad, shit)

Frågeställning: Exakt hur trött kan man bli på bostadsbristen i Lund?


Svar: Man kan bli så trött att man en dag faktiskt får ett smärre psykbryt vid ännu en nekad lägenhet. Sedan kanske man lugnar ner sig, går ut och tar några öl med vännerna och försöker tänka på annat. Vaknar nästa morgon, lite bakfull, och ringer Bo Holmström på TV4. För att sedan bli intervjuad angående bostadsbristen i Lund.

Exakt så trött kan man bli.

regnland

Regn i blickfånget, balkongsoffa under ryggen, rullad tobak mellan läpparna, kaffe på bordet, bokstäver under fingrarna. Egentligen en ganska bra kombo med tanke på att jag är nermyst, dubbelstimulerad och gör något jag tycker om. Ändå denna rastlöshet.

Och angående min viktiga fika igår så vet jag inte - tumhållning gäller fortfarande. Utan att säga för mycket så är följande vad jag vet: jag vill att det ska bli som jag vill att det ska bli. Otroligt mycket. Jag var hemma, helt enkelt. Jag tror dock inte att det kommer bli på det viset, om jag får ett negativt besked är det bara att torka tårarna och ta nya tag. Ett eventuellt, förhoppningsvis, älskvärt positivt besked kommer att tacklas med en stor kanna öl på CP och ett glädjerus som heter duga. Fortfarande - så blir det nog inte.

Efter sju timmar i en bil hamnade jag i alla fall i Lund igår, och det verkade ready. Staden verkar mysig, skolan verkar mysig trots att den knappt fanns på kartan. Skånska var lika mysigt som förväntat.

Att åka bil i fjorton timmar på en dag var dock inte jättemysigt. Rutinen: somna - vakna upp och ha ont i exakt varenda jävla kroppsdel - fundera på om jag brinner - inse att jag bara är stel och har träsmak precis överallt - somna om för att slippa plågorna. Repeat varje timme.

Nåväl. Nu väntar vi och håller tummarna. Så ska man väl göra något vettigt av denna dag också.