Varje år har S:ta Ragnhildsgymnasiet en idrottsdag, då nästan samtliga medlemmar åker till Romme för skidåkning, och ett fåtal spelar beach volleyball. Kvar ensam brukar bli jag, på sydpoolen. Detta har nästan blivit till en årlig ritual för mig, att vägra åka med till Romme och istället spendera dagen i min ensamhet. Jag brukar till och med gå och äta ensam bara för att vältra mig lite extra i mitt eget umgänge.
Detta blev dock en fail detta år, då Jossan bestämde att hon vägrade skidåkning. Så jag fick dras med henne! Skämt åsido, det var trevligt. Vi simmade och hon var inte så jävla dedikerad till träningsmomentet så det blev rätt mycket bubbelpoolande. Ytterst trevligt att inte simma ensam dock, det går faktiskt att samtala medan man simmar längder även om lungorna blir trötta!
Sen var vi verkligen vårt livs när vi drog till äventyrsbadet. Hon greppade en stor flytring och jag tog en majestätisk hästliknande badleksak varpå vi bara åkte, varv efter varv.
Detta följdes av en måltid på Nancys varefter jag åkte hem. Väl hemma satt jag frustrerad på min balkong med en cigarett och en kaffe i handen, varpå Joel den onödigt långe ringde av en slump, han hade råkat gå för tidigt till jobbet. Så han kom över och vi chillade extremt hårt.
Nu har jag precis varit på jobbet där jag var lika bra som vanligt.
Allt detta sumpas dock av ett fakta. Jag måste studera nu. Inte okej...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Självgode sate ^^
SvaraRaderaJag kan inte hjälpa att jag är så bra!
SvaraRaderaHur fan kan man chilla extremt hårt? :)
SvaraRaderaRedan när jag formulerade den meningen insåg jag att frågan eventuellt skulle komma. Svaret: det är, som så mycket annat, en konst. Kan man det har man på sätt och vis lyckats!
SvaraRadera