Jag vaknade upp på riktigt ruttet humör imorse efter en mardröm innehållandes en Dobermann som jagade mig i ett enda syfte: att döda mig. Jag minns inte hur det hela slutade men troligtvis fick hundjäveln smaka skinande vit sneaker, i alla fall hoppas jag att det slutade så.
Hursomhelst, jag var största fittan under förmiddagen. Därefter blev allt så mycket bättre, rent ekonomiskt har den här dagen styrt upp. Jag käkade på Nois med Jacke och Eve och betalade med mitt stämpelkort som har blivit stämplat 10 gånger, det var alltså gratis.
Efter skolan hade jag bestämt att jag skulle klippa mig, Jacke följde med som moraliskt stöd och inom kort anlände Eve, även hon nyklippt. Min frisör var en jävligt trevlig 89a som styrde upp mitt hår. Det som var nice var att jag valde den lägsta priskategorin (arrå, han snålar), dessutom var det Happy Hair Hour, vilket gjorde att priset reducerades med 100 kr. Notan landade alltså på 195 spänn och hon informerade mig om att under tiden salongen har varit öppen har ingen någonsin klippt sig så billigt där. Jag kände mig jävligt unik och fattig.
Hur resultatet blev vet jag inte riktigt. Jacke, Josse och Eve tyckte det var nice. Martin, Emil, Joel och Gabbe kom snabbt fram till att jag hade Idol-Olas hår och Bruce Willis skäggstubb och att det var en extrem kontrast.
Nåväl, över till dagens grymmaste höjdpunkt. Deklarationen kom idag, jag hade räknat med att få skatteåterbäring på runt 3000 spänn. Innan midsommar kommer jag få 8000 fucking svenska riksdaler, när jag fick veta detta blev jag så till mig att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Förstår ni vilken jävla seger? Jag funderar på att ta ut dem i tjugolappar och lägga i en tygpåse med ett dollartecken på. Något episkt måste göras med den summan i alla fall!
Men dagen har styrt på andra vis än ekonomiska också. Jag har stekt i solen vid Maren med Jacke, Eve och Josse. Jag och Jacke var på ren princip tvungna att inta varsin Heineken bara för att visa hur mycket vår det är. Jag har också varit på Kebabhouse med Martin och grabbarna och därefter cruisat runt i hans bil, lyssnandes på soul. Grabbigt...
Imorgon ska jag förhoppningsvis upp till STHLM och fira Pudas lite. Förhoppningsvis. Jag vill verkligen.
Kort och gott: älska livet!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
du får alldeles för lite kommentarer på en så schysst blogg matte, men här får du en till iaf! bloggen är roligare än nånsin att läsa, keep it up!
SvaraRaderaTack så jättemycket, mitt liv är roligare än någonsin också! Dessvärre bloggar jag ju inte så intensivt som jag skulle vilja, men man gör väl sitt bästa!
SvaraRadera