Igår höll jag tal på svensklektionen, ni kan få ta del av det om ni vill. Uppgiften var att hålla ett tal om valfritt ämne med utgångspunkt från en text ur ett häfte och en bild. Mitt tal var baserat på en dikt vid namn Mitt liv som gnällde på att det var mycket läxor och jobbigt med kärlek och kompisar och att hinna med allt. Såhär gick talet, då:
Vikten av att chillaNär jag läste den här dikten kände jag, ”synd att någon ska behöva må så dåligt att han eller hon skriver en sådan dikt”. Visserligen kan man ju känna igen sig i stressen i den här dikten men jag tror det handlar om att ta saker med ro, det försöker jag göra.
Till exempel försöker jag att inte ta skolan på största allvar. Under högstadiet var det ganska viktigt för mig att få höga betyg men det har jag lagt ner på senare år. Jag insåg att det här med intensiva studier och psykiskt välbefinnande och harmoni var en jävla balansgång, och i mitt liv får jag inte till den balansen om jag har MVG i alla ämnen.
Med det här menar jag såklart inte att man ska skita i skolan. Jag menar att man ska göra det man själv mår bra av, det man får ut mest av. Om man mår bra i själen av att studera fem timmar om dagen och gå ut med 20.0 uppmuntrar jag verkligen till att göra det. Personligen mår jag bra av att halvt skita i ämnen som inte intresserar mig, så jag kör på den vägen.
Inombords kanske ni sitter och skakar på huvudet med uppspärrade ögon och tänker ”men framtiden då, har grabben ingen framtidsambition?”. Jo, jag har sjukligt mycket framtidsambitioner och kanske har jag inte gjort mitt bästa de här tre åren för att infria dem. Men jag vill inte glömma bort att leva nu. Om jag hade pluggat riktigt ordentligt i tre år istället för att ta mig tid att göra saker jag vill göra, och sen blivit påkörd av studentflaket den 5e juni hade jag vridit och vänt mig i graven i all evighet. Även fast det är svårt att tro och osannolikt kan man ju rent teoretiskt sett dö när som helst och om jag dör vill jag veta att jag har levt ett för mig njutbart liv.
Vidare lever jag också efter mottot ”det löser sig”. Ärligt talat, vad händer om man inte får MVG på ett prov man har hoppats på? Troligtvis ingenting, troligtvis går det att rätta till om det är livsviktigt. Går det lite sämre kanske man får sämre betyg. Har man mer otur än så kanske man inte kommer in på den högskolan man vill. Men ärligt talat, man har fortfarande livhanken i behåll och massa annat att leva för. Kanske ska man ta det som ett tecken på att man hade valt fel högskoleutbildning? Om inte får man göra högskoleprovet tills man får rätt poäng, och spendera tiden däremellan med att göra berikande saker, till exempel jobba, plugga på en folkhögskola eller läsa hela Wikipedia.
Jag har valt en bild som kanske kan verka lite provokativ, för den innehåller ju DÖDSCANCER. Men jag tycker den fångar andemeningen med det jag har pratat om lite. Kaffe är inte så hälsosamt och tobak är direkt farligt för hälsan. Det är dock många som njuter av att dricka kaffe och ta en cigarett till. Eller att dricka alkohol, eller knarka. Eller hoppa fallskärm eller bungeejump, eller åka skateboard bakom bilar eller simma med vithajar. Återigen, det man mår själsligt bra av att göra bör man göra, enligt mig. Just för att man aldrig vet när man dör och för att det är viktigt att vara glad och nöjd så mycket man kan. Personligen mår jag sällan så bra som när jag kommer hem efter skolan och sätter mig på balkongen med en cigarett och en kaffekopp, det är verkligen fem underbara minuter för min del, även om de säkert förkortar mitt liv med fem minuter. Men jag känner att mitt avslappningsmoment på balkongen är värt det, för jag lever nu.
