Alltså man spenderar nio månader om året med att längta efter den där Underbara Sommaren. Man tänker på den och man ser glass i solen, ångande asfalt, shorts med lagom höga strumpor och kritvita sneakers. Man kan känna doften av nyklippt gräs och sommarregn och nattens sista cigarett. Man lyssnar på somriga låtar och drömmer sig bort till bad och stränder, paraplydrinkar är ett ord som ofta används i sammanhanget, framför allt om man är 17 och brud. Man längtar, nåt så inåt helvete.
Sen kommer april-maj, Uppvärmningen. Det börjar bli lite varmare, man hänger undan vinterjackan som ändå bara läcker dun och glider till skolan i vårjacka. En bra dag: bara tjocktröja. Varje dag säger man till varandra att fan vad solen skiner. Nivån på studierna eskalerar men man bryr sig inte riktigt för det är ju ändå snart sommarlov. Det pirrar lite i magen för nästan hälften av alla pojkar eller flickor som går förbi på stan och man vet att det här kommer bli Den Bästa Sommaren Någonsin.
Inte en sekund för sent blir det slutet av maj-början av juni och det är sommar. Plötsligt inser man de sakerna man reagerade på förra året men som man har förträngt under vintern. Det stinker fan skit ute av alla gödsel. De där små luddiga grejerna man blåser bort från överblommade maskrosor är visserligen roliga att blåsa omkring men det är svårt att se humorn när man går utanför huset och det ser ut som januarisnö, fast som inte är kall utan kliar istället. Man vaknar av att det sticker i ögonen av solen som skiner genom fönstret eftersom man har glömt ta ner persiennen och aptiten bara dör av all värme, lunch blir en pina. Man försöker trösta sig själv genom att köpa en glass istället och allt känns bra en stund. Tills getingarna kommer, troligtvis kusiner till de som väcker en på sommarnätterna. Ni vet de där som kommer in genom fönstret man har öppnat för att det är överdrivet varmt och svettigt.
När första chocken har lagt sig känns det okej. Man kommer på att man kan gå till krogen utan jacka och att getingar ofta ger upp om man ger dem en smäll med kepsen. Skitlukten försvinner, eller så vänjer man sig vid den. Sommarnätterna är ju dessutom underbara när man kan sitta i en t-shirt och dricka läsk var man vill egentligen. Kraven sänks helt enkelt, man får sitta inne fast det är varmt ute. Man kan gå ut ikväll, eller imorgon. Sommaren är ju ändå så jävla lång, den tar aldrig slut. Sommaren är frihet.
Det blir höst och man snackar bara om hur skön sommaren var, vart man åkte, hur man festade, vilken bränna man fick. Man talar aldrig om getingar och skitlukt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar