ett stort fan av sociala spel

Tidigare idag, runt halv tre på eftermiddagen:


Så jag har varit och simmat på Sydpoolen och är riktigt nöjd när jag går mot 760s busshållplats på centralen med en cigarill mellan läpparna. I den närmsta busskuren ser jag två små brudjävlar och en tillhörande snubbe, ni vet den sorten med mjukisbyxor och som använder mobiltelefonen som mp3-spelare. Jag uppskattade deras ålder till runt sexton eller sjutton år.

En av brudarna (den snyggare av dem, ska nämnas) får syn på mig och ställer sig reflexmässigt upp och jag vet av erfarenhet att det enda med mig som fångar hennes intresse är röken som sipprar ur min mungipa. Som en jävla kryssningsmissil sätter hon fart mot mig så jag pausar musiken och väntar på frågan.

"Ursäkta, har du en cigg att bjuda på?" följd av ett tillgjort leende. I denna sekund är hon så sårbar, hon har precis förnedrat sig själv till hälften och det är jag som bestämmer om det ska fortsätta vara så eller om hon ska förnedras fullt ut. Träning utlöser endorfiner, jag är ganska nöjd med livet och känner att skitungen kan få en cigarett. Utan ett ord öppnar jag paketet, låter henne plocka en och nickar artigt. Hon skuttar tillbaka till sina vänner.

Efter någon minut bestämmer jag mig för att gå närmare platsen där bussdörren snart kommer att befinna sig, för att knipa en sittplats. På vägen förbi busskuren har den andra brudjäveln mage att slänga ur sig ett lika tillgjort "ursäkta, har du en cigg att bjuda på?". Jag vet inte om det är hon som är girig eller hennes kompis som är snål men frågan gör mig mycket irriterad och jag replikerar vresigt "Nej, ni kan allt dela på den där". Tillbaka får jag ett hånfullt läte. Jag går vidare och börjar tänka tankar om "dagens otacksamma ungdomar" och känner hur jag blir mer och mer förbannad för varje sekund. Segern är dock mycket nära.

Jag har ju på grund av mitt taktiska geografiska läge en garanterad sittplats på bussen. Det har inte Den Nekade Bruden och hennes vän. Här kommer det underbara. Hon som inte fick en cigarett tvingas sätta sig, wait for it... mittemot mig. Man kan känna hur obekväm hon är på auran och de tio följande minuterna spenderar jag med att växelvis le hånfullt mot henne och titta ut genom fönstret. Jag mår verkligen bra av situationen. Hon å andra sidan pallar inte trycket, så fort sittplatser blir lediga nickar hon febrilt åt sin kompis att de ska byta plats.

Spiken i kistan blir när jag ska gå av bussen. Trots att nikotinbehovet är tillfredsställt tänder jag en segercigarett och ser till att blåsa rikligt med rök när bussfönstret med brudjävlarna innanför passerar mig. För att verkligen visa hur gott det är med tobak och att jag har råd.

Det är sådant här jag roar mig med när jag rör mig runt i staden på egen hand. Sociala små psykspel kan göra en hel dag för mig, så don't fuck with me.