angående att vara i fas

Ni vet vissa perioder när man bara tappar sin fas? Man kommer in i en rejäl formsvacka av till synes outgrundliga anledningar.

Den sortens fas befinner jag mig i nu. Jag menar, jag borde vara rejält nöjd - det är sommar och jag är ledig. Ändå är allt så jävla drygt. När man inte har något bättre för sig sitter man halva nätterna vid datorn och i princip bara klickar, det är så fruktansvärt ickeproduktivt. Så tänker man att "Imorgon är det en ny dag, då tar vi nya tag, hej och hå, nu jävlar ska livet styras upp!"

Man vaknar typ halv två, ovetandes om tiden, och är i fas - tills man inte är ovetandes om tiden längre. Seriöst, jag halvdog imorse när jag insåg vilket jävla svin jag är som har slösat ännu en dag. Min taktik för att lösa det hela var att försöka fräscha till mig lite extra. Jag duschade, använde en sån där bögig hårinpackning, borstade tänderna, sköljde med Listerine, rakade bort det äckliga tredagarsstubbet på hakan. Gissa vad jag gjorde sen? Jag tog på mig ett sunkigt linne och satte mig och spelade tv-spel. Kul liv.

Samtidigt vet man ju att dessa perioder av extrem icke-fas kommer med jämna mellanrum och alltid följs upp av något riktigt bra. Bara tanken på att den här livströttheten kommer att gå över om säkert bara några dagar gör att jag nästan blir lite småtaggad.

Livet har alltid något att erbjuda, det är bara att vara lite tålmodig.